Jag avser artikeln i tidningen Kvartal som på måndagen 20 april 2020 publicerade en text av kriminologerna Jerzy Sarnecki och Helena du Rées. Min tolkning av artikeln är att fritidsgårdars syfte är att förebygga brottslighet och att minska droganvändning bland unga. Förvisso kan forskarna ha rätt om att den allmänna uppfattningen är att fritidsgårdar skulle minska ungdomskriminalitet. Det är en bild som fritidssektorn arbetat och arbetar med att tvätta bort i decennier. Fritidsgårdar har ideologiskt rört sig från att fokusera på ett förebyggande arbete till att anlägga ett främjandeperspektiv. Arbetet med att göra det allmänt känt fortsätter.
Idag är formulerade målsättningar för fritidsgårdar att tillhandahålla jämlika, inkluderande och jämställda miljöer. För att uppnå det fodras fler metoder och aktiviteter. En viktigare fråga i debatten om ungdomar och fritidsgårdar, enligt mig, är huruvida dessa mål iscensätts i vardagens praktiker samt hur arbetet följs upp och utvärderas.
Sarnecki och du Rèes linje i inlägget är att ”ska man förebygga brottslighet bör man snarare stödja barn att engagera sig i skolan, idrott och föreningsliv”. Slutsatsen i deras bidrag är att investeringar i skolan och föreningsdrivna fritidsaktiviteter skulle minska social problematik bland unga. Vidare skriver de att social kontroll i form av strukturerad fritidsgårdsverksamhet skulle kunna bidra till minskad brottlighet.
Till viss del delar jag deras bedömning- med strukturerade aktiviteter på fritidsgårdar nås sannolikt en bredare målgrupp. Något som varit eftersträvansvärt under lång tid. Men att satsa enbart på strukturerade aktiviteter, skulle leda till minskad brottslighet bland unga, ser jag inte som sannolikt. Det är mer komplext än så. Och inte det uppdrag fritidsgårdar har. Nuförtiden är varken mål eller syfte med fritidsgårdsverksamhet att fungera som preventiva insatser. Fritidsgårdar arbetar främjande för att erbjuda trygga, roliga och aktiva mötesplatser. Det i sin tur kanske kan innebära social kontroll i förlängningen, det är inget jag har undersökt närmare.
En del av komplexiteten ligger i att unga tillhör olika fritidskulturer. Redan på 1940-talet (SOU, 1947:12) framlades starka samband mellan skolframgång och fritidsmönster. De ungdomarsom hade lättare att inordna sig i skolans rutiner och struktur skulle ägna sig även åt skolliknande fritidsaktiviteter. Andra unga fodrade en mer öppen linje för fritidens organisering via exempelvis fritidsgårdar. Platser där informella lärprocesser kunde ta form (Blomdahl & Claeson, 1989, Bjurström, 2011, Olson, 1992). En bild som bör föras till komplexiteten är att unga som deltar i mer organiserade fritidsaktiviteter som idrottsförening och kulturskola, kommer från familjer med större ekonomiska resurser i högre utsträckning (Blomdahl m.fl., 2 2019). En framgångsrik och jämlik fritidssektor erbjuder således ett brett fritidsutbud och verksamhetsformer för att stimulera fler ungdomar med olika fritidskulturer.
Gällande strukturen för frekventa besökare på fritidsgårdar gör Sarnecki och du Rées en faktamässigt korrekt beskrivning. Det är i första hand killar från lägre socioekonomiska grupper. Många har utländsk bakgrund. Fritidsgårdens besökare har skolkat i högre utsträckning än andra unga, de nyttjar också alkohol, tobak och narkotika mer. I områden där familjer har mer försörjningsstöd och färre elever har godkänt i kärnämnen i årkurs 9 besöker större andel fritidsgård (Elofsson, Blomdahl, Lengheden, Åkesson, 2014, Koutakis, 2008). Det råder alltså en ojämlikhet gällande hur unga deltar i olika fritidsaktiviteter. Det ser jag som ett skäl till att upphöja fritidsgårdars status. Här finns större möjligheter att stimulera dessa unga till självständighet, eget skapande, informella lärprocesser och att vara sparringpartner i diskussioner om makt, våld, relationer och sexualitet. Uppdraget för fritidsgårdar innebär också att leda nya respektive redan bekanta fritidsaktiviteter samt att möjliggöra drogfria arrangemang på helger. Den inriktningen på fritidsgårdsverksamhet torde berika fler unga. Fritidsgårdar där social kontroll i kombination med en preventiv blick på verksamheten riskerar att ungas inneboende resurser frångås och inte tas på allvar. Om fritidsgårdar enbart präglas av ”häng” och ”kravlöshet” äventyrar det också att legitimera den solidariska underordningens logik. Begreppet innefattar en idé om att fritidsledare i relation till andra yrken som arbetar med barn och unga ser sig som underhuggare i en maktordning. Liksom majoriteten av unga på fritidsgårdar kan de identifiera sig med en marginaliserad position (Trondman, 2000). Den strukturella underordningen riskerar i praktiken att innebära att kraven minimeras.
För att knyta an till ungdomsbrottslighet och droger som artikelförfattarna nämner är det värt att poängtera att 1974 blev fritidsgårdar officiellt en drogfri miljö (Blomdahl & Kågeson, 1974). Idag är det nolltolerans även om det har förekommit, utan att det för den sakens skull accepteras. Precis som Sarnecki och du Rées skriver har fritidsgårdar uppenbarligen fungerat som en plats för att planera brott när en homogen grupp unga män med kriminell bakgrund samlas. Fler artiklar har belyst att brottslighet ägt rum på vissa fritidsgårdar, det är för jäkligt! Det är ytterligare argument för att fritidsgårdar behöver arbeta mer systematiskt med att nå fler sorters ungdomar. I situationer när brott begås är det än viktigare att komma ihåg vad huvudsyftet med fritidsgårdar är – att vara en plats för unga att mötas på och ha möjlighet till att utveckla inneboende kompetenser och olika intressen.
Sedan 2014 har jag besökt fler än 100 fritidsgårdar i Sverige genom att systematiskt göra deltagande observationer på uppdrag av kommuner. I samband med detta och i utbildningar jag 3 hållit har jag träffat flera hundra fritidsledare. Genom dessa möten och samtal är bilden solklar! Många fritidsgårdsverksamheter arbetar systematiskt med att rekrytera unga från en bredare bas, tillhandahålla fler aktiviteter och genom att arbeta med utbildning, uppföljning och tydligare målsättningar. Låt fritidsgårdar och mötesplatser för ungdomar vara aktivitetscenter med utmaningar och hög kulfaktor!
//Linda Lengheden, sociolog, genusvetare och sakkunnig på fritidsgårdsfrågor
Källor: Blomdahl, Ulf & Claeson, Åsa (1989). Fritidsgården: dess besökare och framtid. Stockholm: Forskningsenheten, Fritid Stockholm Blomdahl, Ulf & Kågeson, Per (1974). Drogfri gård: en analys av bruket av beroendeframkallande medel på ungdoms- och fritidsgårdar: förslag till åtgärder. 1. uppl. Stockholm: RSF8H Blomdahl, Ulf, Elofsson, Stig, Lengheden, Linda, Åkesson, Magnus, Karolina, Bergmark (2019). Ökar ojämlikheten i föreningsidrotten?: en studie om socioekonomisk bakgrund och barns och ungdomars deltagande i idrottsförening. [Stockholm]: Stockholms stad Bjurström, Erling (2011). Fritidens rum: Topografiska perspektiv på ungdomars fritidssocialisation och ungdomspolitiken. Stockholm: Ungdomsstyrelsen. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-65691 Elofsson, Stig, Blomdahl, Ulf, Lengheden, Linda & Åkesson, Magnus (red.) (2014). Ungas livsstil i låg- och högstatusområden: en studie i åldersgruppen 13–16 år. Stockholm: Stockholms stad – Idrottsförvaltningen, Forskningsenheten. Tillgänglig på Internet: https://www.unglivsstil.org/wp-content/uploads/2019/01/Ungas-livsstil-i-låg-ochhögstatusområden.pdf Koutakis, Nikolaus (2008). I: Holmgren, Gerhard (red.) (2008). Mötesplatser för unga: aktörerna, vägvalen och politiken. Stockholm: Fritzes. Tillgänglig på Internet: http://www.ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/4028e5951a4e8d08011a4e8d276f000 2/Motesplatser_for_unga_web.pdf Olson, Hans-Erik (1992). Staten och ungdomens fritid: kontroll eller autonomi?. Diss. Uppsala: Univ. Trondman, Mats (2000).”Det är något särskilt med jobbet”. Den solidariska underordningens logik. Ett kultursociologiskt ode till en fritidsledare. I Berggren, L. Fritidskulturer. Lund, Studentlitteratur. Ungdomsvårdskommittén (1947). Ungdomsvårdskommitténs betänkande. D. 4, Ungdomens fritidsverksamhet. Stockholm: Nordiska bokh. i distr.
Fritidsledarskolorna arbetar kontinuerligt med att hålla fritidsledarutbildningen anknuten till forskning och högre utbildning. Här nedan kommer en redogörelse för olika projekt vi har varit delaktiga i. Arbetet omfattar bokproduktioner, seminarieserier, lärarfortbildning och internetbaserad information, och syftar ytterst till en kvalitetssäkring av utbildningen samt att få till stånd en bred forskning kring fritidsarbetet.
Dokumentation, KiD, Kunskapsutveckling i Dialog, 2014
Av Liz Modin
Kunskapsutveckling i Dialog, KiD, är ett partnerskap med fokus på kunskapsutveckling kring mötesplatser på den fria tiden för unga. KiD växte fram och etablerades under år 2008. KiD är ett partnerskap mellan Sveriges kommuner och landsting, Fritidsledarskolorna, Fritidsforum med stöd av Myndigheten för Ungdoms och Civilsamhällsfrågor (Mucf) f.d. Ungdomsstyrelsen. KiD:s syfte är att genom dialog med olika berörda aktörer identifiera behov av kunskapsutveckling, belysa dilemman, utvecklingsbehov och möjligheter med fokus på metod- och kompetensutveckling, policy- och kvalitetsarbete och ungas behov. KiD ska förena det teoretiska och praktiska fältet genom nationella företrädare för kommuner, verksamheter, det civila samhället samt Fritidsledarskolorna. I samarbetet har det funnits möjlighet för de olika aktörerna att gemensamt formulera aktuella frågor för en gemensam utveckling.
Svensk ungdomspolitik i kommunal praktik – En förstudie kring förhållandet mellan övergripande kommunal policy och öppen fritidsverksamhet
Denna förstudie har två målsättningar. Den ena målsättningen är att utgöra underlag för vidare utvidgade och fördjupade undersökningar kring styrning av fritidsbaserat ungdomsarbete. Det som skiljer en förstudie från en komplett och väl avgränsad vetenskaplig studie är, i detta fall, att de undersökningar som presenteras och diskuteras inte motsvarar alla metodologiska krav och riktlinjer som kan förväntas av en fullvärdig vetenskaplig undersökning. Syftet med den breda kartläggning som ingår i studien var att lyfta fram och diskutera förhållanden, mönster och trender. Här har nyfikenhet, dvs. bredd och mångfald, gått före adekvata avgränsningar och statistisk säkerställning av generaliserbarhet och förklaringsvärde. Resultatet påstår inte att det studerade fenomenet faktiskt ser ut så här via undersökning och analys framtagna generaliserbara vetenskapliga rön. Istället ska resultatet läsas som en avstämning av hur läget kan se ut om vi studerar det material kommuner presenterat forskarna antingen på uppmaning eller via sina offentliga hemsidor.
Ungas mötesplatser och fria tid – En redogörelse av projektet KiD, Kunskapsutveckling i dialog om ungas mötesplatser, åren 2008-2013
Vad vet vi egentligen om våra ungdomars fria tid – vår framtid? Vi har sett att det under de senaste 10-15 åren har vuxit fram en stor mångfald av mötesplatser för ungdomar. I den öppna fritidsverksamheten möts och sysselsätter sig ungdomar i allehanda åldrar. Ungdomarna har också olika intressen och förmågor. De har olika personliga, kulturella och sociala förutsättningar. Och väldigt varierande behov. Idag har vi varken särskilt stor inblick i eller tillräckligt utvecklade kunskaper om dessa mötesplatser. Vi behöver ställa oss frågan om vad slags mötesplatser vi behöver utveckla för dagens och framtidens ungdomar. För samtidigt vet vi att mötesplatser är av avgörande betydelse för ungdomar. För ungdomars känsla av meningsfullhet; för deras personliga och sociala utveckling; för deras självkänsla och identitet; för deras fysiska och psykiska välbefinnande.emper nisi.
Ungas entreprenöriella förmågor
Ur slutordet:
“Denna undersökning bekräftar denna bild. [Ardström, 2001, ledare i öppen verksamhet är en av de mest kvalificerade uppgifter som finns i arbete med ungdomar]. […] Bland ledare i öppen fritidsverksamhet är utbildningsnivån låg och yrket som ledare inom öppna fritidsverksamheten kan sägas vara sårbart dels genom otrygga anställningsformer men även det faktum att de unga kan välja att inte komma tillbaka till verksamheten. Gårdarna kan komma att läggas ner om antalet besökare är för få. […]
Resultatet av denna studie visar att öppen fritidsverksamhet där unga erbjuds möjlighet att delta under fria former kan bidra till att utveckla deras entreprenöriella förmågor. Frågan kvarstår dock om personalen har möjlighet att utveckla, vidareutveckla och fördjupa individers entreprenöriella förmågor i ett processtankande när den egna arbetssituationen är både otrygg och kortsiktig.”
Forskningsprojekt 2011
En ny rapport från KID, Kunskap i Dialog av Lisbeth Lindström, LtU
Studiens syfte var dels att undersöka ungdomars faktiska upplevelser av öppen fritidsverksamhet men också att få en uppfattning om vilka förmågor de anser att de kan utveckla vid sina besök vid olika mötesplatser. Målet var att närma sig fritidspraktiken för att få svar på ungdomars upplevelse av inflytande och delaktighet, deras möjlighet till att ta ansvar, att utvecklas som individer, identifiera deras entreprenöriella förmågor samt deras möjlighet att utveckla sitt medborgarskap i den öppna fritidsverksamheten.
Forskningsprojekt 2010
Kunskapsutveckling i dialog, KiD, är ett nationellt partnerskap mellan Fritidsledarskolorna, Fritidsforum, Malmö Högskola, Luleå tekniska universitet som syftar till att bygga långsiktga strukturer för kunskapsutveckling inom verksamheter som inriktar sig mot ungdomars fria tid.
Inom samarbetet KiD, har Lisbeth Lindström på Luleå tekniska universitet, gjort en kartläggning om ungas utveckling av aktivt medborgarskap i tio svenska kommuner, Chilla, Softa och Samtala. Syftet med studien är att undersöka ungdomars faktiska upplevelse av öppen fritidsverksamhet och vad ungdomar upplever som viktigt under sina besök vid olika mötesplatser.
I ett samarbete med Ungdomsstyrelsens och projektet förebyggande och främjande har tre forskningsrapporter om ungas fria tid givits ut av Fritidsledarskolorna. Forskningsrapporterna blev klara våren 2009.
Rapporterna har distribuerats till ett antal kommuner i landet, men även till de 22 Fritidsledarutbildningarna i Sverige, samt till universitet och högskolor både nationellt och internationellt. Rapporterna kommer fortsättningsvis bara att distribueras via denna hemsida i form av PDF-filer.
Om det finns ett intresse för seminarium kring rapporterna går det bra att kontakta Fritidsledarskolorna.
Titel: Att professionalisera fritidssektorn. En internationell utblick.
Författare: Hans-Erik Olson, Institutet för Fritidsvetenskapliga studier, Täby.
Titel: Organiseringen av offentligtfinansierade verksamheter riktade mot ungdomars fria tid.
Författare: Hans Ekbrand, Göteborgs universitet, Sociologen.
Titel: Mötas, utvecklas eller kontrolleras? Målinriktning och kvalitet på fritidsgårdar
Författare: Eva Granlund, Luleå tekniska universitet, Institutionen för Pedagogik och lärande.
I samarbete med Ungdomsstyrelsen och ett antal forskare genomför Fritidsledarskolorna under 2007-2008 forskningsprojekt om ungas fria tid. Projekten ligger inom ramen för Ungdomsstyrelsens projekt förebyggande och främjande:
1, Uppdragstagaren Institutet för Fritidsvetenskapliga Studier och Hans-Erik Olson, genomförde en internationell forskningsstudie genom att söka exempel på utbildningar och verksamheter i framväxt, nuläge och framtidsplaner i Danmark, England, Finland, Tyskland jämfört med Sverige, under tiden 2007-10-11 till 2008-02-15.
Titel: Att professionalisera fritidssektorn. En internationell utblick.
Författare: Hans-Erik Olson, Institutet för Fritidsvetenskapliga studier, Täby.
2. Forskningsuppdraget kom att undersöka om kommuner vet vad pengar som satsas på fritid går till, men också hur uppdraget till fritidssektorn ser ut.
Titel: Organiseringen av offentligtfinansierade verksamheter riktade mot ungdomars fria tid.
Författare: Hans Ekbrand, Göteborgs universitet, Sociologen.
3. Uppdragstagaren kom att kartlägga och analysera positioner och relationer mellan olika aktörer på fältet för förebyggande och främjande verksamheter som riktas mot ungdomars fria tid, under tiden 2007-11-01 – 2008-05-31
Titel: Mötas, utvecklas eller kontrolleras? Målinriktning och kvalitet på fritidsgårdar
Författare: Eva Granlund, Luleå tekniska universitet, Institutionen för Pedagogik och lärande.
1. Berggren, Leif och Olofsson, Ulla, (red.) 1995 Fritid på tvären – en bok om forskning och litteratur för fritidsarbete. Fritidsforum, Stockholm.
2. Berggren, Leif (red.) 2000, Fritidskulturer. Studentlitteratur, Lund.
3. Pettersson-Svenneke, Diana och Havström, Mats 2007 Fritidsledares tysta kunskap. Fritidsforum, Stockholm.
Fritidsledarlärarna Diana Pettersson Svenneke och Mats Havström har på uppdrag av Fritidsledarskolorna gjort en intervju-undersökning om vad fritidsledare gör på jobbet. Boken, med titeln “Fritidsledares tysta kunskap” har getts ut på Fritidsforums förlag.
